Självklar mjukglass? 25 oktober 2009

Frun och jag var på café och naturligtvis siktade jag in mig på glassen. Frun var – regnet och blåsten till trots – inte förvånad över mitt kalla val då hon känner mig. Mig ovetandes skulle min beställning bli en ofrivillig premiärsmakning! Mjukglass har alltid varit en storfavorit och en god mjukglass klår för det mesta en god kulglass. Dock kan mjukglass ibland vara svårt att få tag på eftersom den kräver att säljaren har en dyr, stor och underhållskrävande maskin installerad. För ett par år sedan kom så ett alternativ från GB (?): Cornetto Soft. Detta är en glass som levereras frusen i portionsförpackningar. Säljaren trycker sedan ut glassen ur förpackningen med en speciell apparat och vips så kan man servera mjukglass enkelt! Jag har alltid varit misstänksam mot den här mjukglassen, den känns inte riktig och allt för enkel! Kan jag inte själv köpa vanlig glass och röra runt i den tills den är mjuk? Nog för att jag skulle kunna ha smakat men den har alltid varit allt för dyr med små portioner. Detta fram tills förra helgen..

Cornetto Soft Choklad

I caféet vi besökte sålde de glass med olika smaker. Ingen närmare specifikation fanns så jag beställde chokladsmak. Till min förvåning plockade de då fram en Cornetto Soft Choc & Chip Vanilla och pressade den i ett glas istället för en strut! Rätt smart faktiskt att caféanpassa glassen så. Processen gick snabbt och jag var glad att inte få ett av de nydiskade, varma glasen.

Jag trodde att Cornetto Soft bara var ett slags mjukglass i olika smaker. Men faktiskt innehåller den både strössel och sås. Så lite lyxigare än jag trodde är den. Tyvärr tycker jag att det var för mycket gojs dock och följden blev att glassen var rätt söt. Det hindrade så klart inte att den försvann snabbt innan den smälte och således får jag nog säga att glassen är helt ok. Vill man ha ett lite häftigare men ofta dyrare glassalternativ är den här helt ok. Men mjukglassälskaren ska inte vänta sig en krämig mjukglass. Betyget blir alltså en trea, sådär mittemellan.

Familjemix med bottenöverraskning 16 augusti 2009

Min lycka har på sistone vänt och jag har inte längre alltid kvällspass på jobbet de måndagar då glassbilen kommer. Således hann jag nyligen till och med att titta igenom reklamerbjudandet innan jag gick ut för att köpa. Noggrant gick jag igenom både snittpriset och bästa kilopriset för de olika glassarna. När frun kom hem blev hon också tillfrågad och tyckte inte alls samma som jag. Hon tog gärna ett paket med många helt vanliga glasspinnar utan något kul på. Jag protesterade givetvis och tyckte att det är som att ha dyr Bigpack på pinne vilket man inte borde betala extra för. Valet föll till sist på Familjemix, med fruns vinnande motivering att vi ju snart blir en riktig familj!

Hitta ett (runt) fel..

Familjemix innehåller Nötstrut, Snurris, Dubbelnougat, Knatte och Caramel, totalt 30 glassar. Dubbelnougat skrev jag om för inte så länge sedan men de andra är så klart också värda att nämnas:

• Nötstrut Förr åt jag betydligt mer strutglass än jag gör nu för tiden. De strutar som en gång var en bonus ser jag nu mer som ett hinder för att komma åt glassen. I det här fallet tycker jag våfflan är för söt, ja hela glassen är faktiskt för söt. Toppen med choklad och lite nötter är okej, men nötsmaken kunde kommit fram mer och med mindre sötma. Kanske är det att Hemglass riktar sig till barnen? En trea blir det med för mycket sötma drar ner betyget.
• Snurris NEJ NEJ NEJ! Det här var bland det räligaste jag ätit i glassväg. Glassen börjar skapligt med jordgubbssylt varvat med rätt god vaniljglass. Glad i hågen äter man sig till botten för att då få några jordgubbsbitar men ack vad man misstar sig – det är tuggummibitar!! Å inte ens med jordgubbssmak utan istället konstgjord körsbärssmak! Som del i en familjemix kan jag tänka mig att det här inslaget är riktat till barnen. Men då barnen i vår familj fortfarande endast finns i magen är detta den enda glassen som fortfarande finns kvar av den annars hyfsade Familjemixen. Stort tack til hundvakten som förbarmat sig och ätit två Snurrisar. Men betyget blir en självisk etta med ett extra minus för den omiljövänliga plastförpackningen.
• Knatte En standard vaniljglasspinne med chokladöverdrag. Glassen är lite isig men det är bara till dess fördel faktiskt. Chokladöverdraget är medelgott men trots allt håller sig glassen frisk om än liten. En fyra blir det i betyg, femma hade det blivit om chokladen varit godare.
• Caramel Det här var min förhandstippade favorit. Efter att bokstavligen ha levt på Mars-glassar några dagar som student hoppades jag nog på smakminnen. Men tyvärr sviker glassen med ett allt för tjockt men framför allt tråkigt chokladöverdrag. Överdraget smakar mest fett och lägger sig som ett täcke i munnen. Trist på en annars god glass, men en del feltillverkade hade tunnare överdrag vilket gjorde dem godare. I betyg ger jag en trea med hopp om bättring.

Glassarna i familjemix är okej, en klar trea överlag med dåligt och bra tillsammansblandat. Men en blandning kan lyckas bättre, kanske vänder lyckan också för Hemglass glassblandare?

Hårda bud i glasskiosken 11 augusti 2009

En gång som liten och glassugen men utan pengar gick jag upp till en glasskiosk och frågade om de hade någon gratisglass. Jag tänkte att de kanske hade en speciell låda med glass som var över eller så men icke. Det blev ingen gratisglass för mig men väl en läxa att även glasstanter kan vara griniga.

Kanske kan jag lite lättare förstå efter ha sett hur arbetsvillkoren kan se ut i en glasskiosk. I helgen köpte jag mjukglass från en glasskiosk i Puumala i östra Finland och fick syn på ett anslag uppsatt på dörren. Enkelt översatt står det:

OBS GLASSTJEJER!!
RÖKNING OMKRING GLASSKIOSKEN FÖRBJUDEN!!!
VÄNNER/SLÄKTNINGAR HAR INGET ATT GÖRA I KIOSKEN!!!
KOMPISAR FÅR INTE HÄNGA RUNT KIOSKEN!!! (om de inte är kunder)
PÅ ARBETSPASSET ÄR MAN INUTI KIOSKEN!!!
ALLT DET ÄR PÅVERKAR KUNDERNA. HÅLL DÄRFÖR KOLL SÅ ATT INTE VISSA ÅTGÄRDER MÅSTE VIDTAS!!!

Rätt sätt att skapa en kul stämning! Nå, jag är ju utbildad personalvetare så kanske är jag lite väl kritisk. Men gemener, lite färre utropstecken och ett ”Ha en glad sommar” istället för ett avslutande hot hade väl inte skadat?

Min fru visade sig vara en snäll glasstant. När tjejen i glasskiosken gav mig en snål mjukglassportion fick jag en till av min fru. Kiosktjejen var inte imponerad.

Personalproblem eller problemchef?

Dubbelnougat 15 juli 2009

En vinter med mycket snö hade min granne och jag snöbollskrig med en mustaschprydd glassbilsförare. Vi rusade båda ut med pengar så fort den välkända tutan hördes och lade oss i bakhåll innan chauffören hade kommit ut ur hytten. Han besvarade dock elden med snöbollar och inte glass så som vi hoppats.

Jag fick en ovanligt rymlig kartong

Med min mamma hade jag en överenskommelse att jag fick ta pengar själv från mammas plånbok när glassbilen kom, annars hade det blivit allt för mycket kalabalik där hemma. Barn som rusar skrikandes frågandes om de får ta pengar kan nog ställa till både olyckor och nervbesvär. Dock fick jag bara handla från glassbilen varannan gång den kom. Brorsan fick välja varannan gång tills han äntligen blev för gammal och började bry sig mer om öl än glass. Glassbilen brukade komma på torsdagar innan middagen och man fick hålla sig så man inte åt för mycket innan maten. Självklart satsade jag på att köpa de påsar där man fick flest glassar, vanligtvis Fyra i topp (tror jag den hette). Fyra i topp innehöll 50 stycken vaniljglasspinnar med överdrag av mjölkchoklad, mörk choklad, kola eller nougat (godast). För det mesta var påsen slut kvällen efter glassbilen hade varit på besök och sedan fick man vänta ett par veckor tills nästa gång. Tyvärr har Hemglass inte kvar Fyra i topp i sitt sortiment längre, varför förstår jag inte, det var ju en av de bästa! Är ni fler som håller med mig?

För någon månad sedan köpte jag Dubbelnougat av glassbilen. Dubbelnougat är en säker favorit bland de flesta. Den tyngre nougatsmaken blandat med frisk vaniljglass brukar gå hem lätt. Så också i det här fallet. Glassen innehåller gott om nougat, nästan så att jag tycker det är för mycket. Dessutom smakar överdraget gott och inte allt för konstgjort. På något sätt ville inte den här kartongen ta slut för mig heller, glassarna verkade räcka en evighet trots att jag bjöd vänner på dem. Så det blir ett bra betyg för glassen, en fyra. En femma hade det blivit om det hade funnits lite mer glass på pinnen för att kompensera det tjocka nougatlagret, att det är gräddglass märks knappt. Just på grund av att det inte finns plats för så mycket glass gör att detta är mer än vinterglass än sommarglass. Kanske kan den till och med kan användas i snöbollskrig? Träpinnen ger nog en bra svingfaktor även om tung nougat kanske borde räknas som isboll?

Sveriges största glassar? 11 juli 2009

Som barn drömde jag ofta om glassarna man såg i Kalle Anka-tidningarna, de där som var kula på kula på kula på kula osv. De var färgrika och såg riktigt smarriga ut men fanns bara i den tecknade världen. Mina egna försök att stapla kula på kula på kula resulterade endast i kladdiga händer och en glad golvslickande hund. Men så för ett par år sedan blev jag för första gången serverad en strut av sådan storlek på glassbaren Glassiären i Karlskrona att jag vill klassa den som en Kalle Anka-strut. Sedan dess har jag sett till att alltid besöka denna glassbar när jag kommer förbi Karlskrona.

Glassiärens smaker och priser (klicka på bilden för större version)

Jo, den bruna med prickarna lär vara himmelsk

Sedan mitt första besök har jag lärt mig en läxa. Nämligen att det är ingen idé att be om den största glassen, den är faktiskt för stor. Jo faktiskt är den för stor. Och detta säger jag som i mina tonår hade med mig en oöppnad Big Pack när jag gick på bio. På Glassiären beställer du inte hur många kulor du vill ha, priset bestäms av hur många smaker du vill ha. Sedan skopas det upp kula efter kula till din väntande strut. På mitt senaste besök den här månaden beställde jag en av de mindre glassarna; 1 smak + mjukglass. Gissningsvis innehöll min strut omkring en halvliter glass. Glassiären har nu blivit känt i stan och på soliga dagar får du räkna med kö, speciellt eftersom priserna är riktigt hyfsade! Min glass kostade endast 35 kronor.

Det finns gott om smaker att välja på med bland annat utmaningar som Himmelskröra (den som ser värst ut på bilden) men tyvärr tycker jag inte att glassen är någon smaksensation. Varje gång jag har varit där har glassen bara varit sådär medelmåttig att äta. Speciellt de stora portionerna gör att en allt för enformig smak blir ännu tråkigare. Lite gräddglass hade varit gott!

Min glass som du kan se på blid nedan är mintchoklad och vaniljmjukglass med chokladrippel, jag avstod från såser/strössel eftersom det skulle vara ont om plats. Mintchokladen var rätt söt men allt gick ner utan problem. Mjukglassen var ok men betydligt bättre finns. Chokladripplet på mjukglassen var dock ett enda misslyckande, den smakade sylt!

Jag besöker gärna Glassiären igen och Blekingeborna kan skatta sig lyckliga. Lite bättre glass och besöket hade till och med varit resan värd för de som vill prova en Kalle Anka-glass!

Min stora lilla glass

Har du ätit din första vårglass än? 22 maj 2009

Förpackningen är ju fin i alla fall

Med vårsolen ute redan i flera veckor är den här frågan säkert sen, men nog värd att påminnas. Själv hade jag min första för ett par veckor sedan.? På söndagsmorgonen begav vi oss ut i skogen och slet med att lasta in bastuved i bilen. Efter ett gott gjort arbete stannade vi på vägen hem och åt en glasspinne med skitiga händer och en avundsjuk hund. Visst är den där första glassen härlig? Den där dagen när man inte riktigt vet om värmen räcker för att räknas men så blir det ändå sådär riktigt bra.

Glassen jag åt var tyvärr inte lika rolig. En rätt fjuttig glass med tam smak är hur jag skulle beskriva Eskimos Muru-glasspinne. Nå, den är i alla fall inte äcklig och absolut ätvärd. Med lite mer spännande och starkare smak samt bättre (läs större) storlek hade glasspinnen kunnats göra bättre. På grund av dess alldaglighet får det bli en trea för den här glassen. Den soliga dagen får toppbetyg däremot

Lättsmält fortsättning på 80-talet 28 april 2009

Pirkka Mint-choklad

Förutom tutti frutti som jag skrev om för ett tag sedan hör väl också mint till en av de smaker som var inne mest på 80-talet? Jag minns att jag som uttråkat barn i en övergiven bar på ett fjällhotell blev bjuden på överbliven mintmjölk av en likaledes uttråkad bartender. Den smakade avslaget och okänt, jag tror knappast jag drack upp hela glaset. Nu många år senare är jag desto mer förtjust i samma dryck, om det är frusen såklart . Även om det nog finns många som aldrig skulle få för sig att kombinera mint med glass gillar jag det skarpt. Dels är smaken god men framför allt har den även en praktisk fördel: Jag brukar försöka att i glassbägare ha en kula mintglass i botten – en sådan kula kan rädda en annars dålig blandning genom att dölja över resten av smakerna och fräscha upp munnen. Extra skönt om man inte har något att dricka.

Det finns ett par varianter av mintglass i frysdisken och i det här inlägget har jag testat en av lågprisvarienterna: Pirkka mintchoklad. Efter en blick på omslagsbilden är min gissning att den här glassen inte kommer vara särskilt lyckad. På bilden har den en sådan där giftig nyans som du vet att dina föräldrar hade rynkat på ögonbrynen åt när du var liten. Så jag undrar om jag nu kanske nått samma ålder och borde hålla mig till glassar som i alla fall ser godare ut?

Stämmer bra överens med förpackningen

Min oro lyckligtvis är obefogad – Glassen är god! Den är mjuk och följsam vid uppskopning och är lättäten. Till den här glassens nackdelar får istället räknas att chokladsåsen har en ganska tunn smak som gör det svårt att hitta den i mintsmaken och att glassen smälter onödigt fort. Men fortfarande är det en glass värd pengarna, förutsatt att man gillar mint. Glassen har en sådan där ”grön” mintsmak som inte är lika skarp som den du hittar i Magnum mint till exempel. Även om denna gröna minstmak ofta inte är fullt så frisk som andra är fördelen att man inte behöver oroa sig för tandkrämiga bitoner.

Pirkka Mintchoklad får i betyg 4 av 5 – God, frisk glass som hade kunna nå lite längre med en tydligare chokladsmak

Mina önskningar med mintsmak når den här glassen: Den fräschar upp och fungerar bra som en falsk munsköljning efter maten

Glassförbud på resa? 09 april 2009

Tänk vad härligt att resa… Hela känslan av spänningen att snart. Snart! Snart är det dags att åka. Tills dagen slutligen kommer och det är NU du åker. Nu är du en resande. NU är du på resande fot och har hela äventyret framför dig. Så känns det idag.

Men besvikelsen blir stor när jag hör att jag på grund av hygien skall undvika glass på resmålet. Bu.

Räkna med lite uppehåll tills nästa glasstanke

En glass som uppfyller förväntningarna …tyvärr 01 april 2009

Bild med låg sanningshalt

När jag var liten hatade jag gräddglass. Den där gräddsmaken kändes så oglassig och satte sig i vägen för vad glassen egentligen försökte smaka. För mig som barn var det en helt klar vuxensmak så jag undvek allt vad gräddglass hette (hemmagjord glass var så klart sämst) och höll mig till de mest konstgjorda. En av de bästa smakerna var Tutti frutti. Tutti frutti var nästan lite som ett inneord på 80-talet och oavsett om det gällde glass, godis eller tuggummi så skulle smaken vara tutti frutti. Nu har jag inte sett den här smaken på flera år. Finns den smaken fortfarande? Någonstans måste väl ändå denna smakar-allt-men-ändå-inget smak fortfarande finnas? Någon som har ätit den nyligen?

 

Här skymtas faktiskt lite kolasås, kan du se den?

Idag är mina smaksinnen annorlunda och hemmagjort och gräddglass är definitivt favoriserade. Ibland vågar jag mig dock på något som egentligen ser räligt ut. Hoppet består nämligen att jag likt en upptäcktsresande ska upptäcka det nya landet med massvis av spännande och goda smaker. Ibland tar jag dock riktigt fel. Så var det även den här gången. Ingmans Banan-toffee ser inte särskilt god ut och uppfyller tyvärr dessa förväntningar väl. Glassen har en allt för obestämbar, konstgjord och söt smak.

Jag hade hoppats på att den skulle smaka fruktigt banan och att kolasåsen skulle fungera som ett bra komplement. Men istället smakar den en olustig blandning av banan och kola. Dessutom är den allt för söt och kolasåsen är det mycket snålt med. På omslaget syns gott om sås men inuti förpackningen bjuds bara på en sträng i mitten.

Kontrasten banan och kola hade nog kunnat fungera fint men denna blandning är bara äcklig. Den här glassen kommer jag inte köpa igen, inte ens på rea. Inte ens fastän smaken lite – mycket lite – påminner om tutti frutti. Måhända hade jag tyckt stenmycket om den här för 20 år sedan, men nu är jag mest glad över att äntligen ha ätit bort den från frysen.

Om snabbglass och dess våndor 29 mars 2009

När jag bodde i Österrike för ett par år sedan träffade jag en intressant finsk tjej. Så var hon inte bara för att vi hade precis motsatt smak i både uteställen utan också för att hon inte kände till en av världens tryggaste glassar. Jag var glad över att kunna introducera henne till denna oftast både jättegoda och billiga dessert. Det mesta som äts på MackeDonkan luftas snabbt ut, men deras glass med chokladsås är i alla fall värd att äta både en och två av.

Det gäller att vara snabb

Denna glass är ett sant lockbete som ofta drar mig in. Den är inte så farligt dyr heller för att vara en stadsglass och smakar underbart. Mjukglassen brukar vara lagom isig, ibland har man till och med turen att få glass som har ”isfickor” som friskt exploderar i munnen. Det tillsammans med deras chokladsås blir underbart tillsammans. Chokladsåsen har en perfekt konsistens och smakar en underbar blandning av choklad och kola.

Allt är inte guld och gröna skogar dock. Ibland har maskinen varit oanvänd ett dag och du får en äcklig blandning av färdigsmält glass och riktig glass. Än sämre kan vara om du drabbas av en som upptäckt hur kul det egentligen är att ha ett snabbmatsställe som arbetsplats och ger dig en långt ifrån anständig portion. Sämst tror jag ändå det var när jag bodde i Dublin. Där brukade jag ibland stanna på väg hem från jobbet för att köpa mat som är enkel när man är trött. Självklart valde jag bort drickan till fördel för glassen (alltid att äta före maten, så att den inte hinner smälta förstås). Men av någon outgrundlig anledning valde personalen alltid att tillreda glassen först, ställa den på brickan och sedan ställa brickan under värmelampan medan de väntade på hamburgaren. Varför, varför, varför? Nog måste de som anställts ha gått igenom någon sorts utgallring? Borde man inte i denna utgallring ha undersökt om de känner till motsatsförhållandet mellan kallt och varmt? Glass kontra infravärme? Det var flera gånger jag fick övertala dem att rädda min kommande glasstund från hamburgervärmarens smältkalas.

Häromdagen åt jag igen denna härliga glass och värmelampsproblemet har jag än så länge aldrig stött på här hemma. Förvisso var min portion i klenaste laget men man kan i alla fall lita på att den är god. Priset har gott upp på sistone och även om butiksglass är klart billigare är det ingen glass på stan som kan slå den här i smak för pengarna. Glassen har en så härligt mjukglassig smak och det kombinerat med den egentligen lite för starka chokladsåsen skapar en härlig duo. Så om du som den finska tjejen inte ännu har smakat den här, gör det! Den är en trygg livboj för många gottesug på stan.